Hej tjejer!
Hoppas inte det här svaret kommer allt för sent, såg det inte förrän idag :( !
1. Jag har gått till väldigt många olika läkare genom åren, på grund om olika sjukdomar och besvär. Men kan främst rikta in mig på hypotyreos. Den blev upptäckt hos skolsköterskan när jag gick på mellanstadiet. Efter det blev jag automatiskt vidareskickad till min barnläkare och sedan min nuvarande läkare på vårdcentralen. Det var alltså inte jag personligen som tog kontakt med läkarna.
2. Listan på symptom är lång, men de övergripande symptomen som påverkar mig mest är bland annat: extrem trötthet, utmattning, viktökning, depression, andfåddhet, förlorad uthållighet, svårt att koncentra mig, huvudvärk, ländryggsbesvär, torr mun, tappar hår, låg ämnesomsättning (och vad det leder till, t ex att tarmfloran inte är som den ska vilket i sin tur leder till att tarmbakterier hamnar där de inte skall vara, vilket i sin tur har lett till hjärnhinneinflammation och bakteriell vaginos), förstoppning, IBS, svårt att fokusera blicken, och tandköttsproblem.
3. Min läkare på vårdcentralen har jag haft länge, och vi har en bra kontakt, även om jag har svårt för allmän läkare. När det gäller hypotyreos vill hon inte avvika från skolboken, vilket har lett till att jag känt mig missförstådd och inte blivit tagen på allvar. Dock har mitt tjatande lönat sig och jag fick en remiss till Sahlgrenska. Men det har varit stunder då jag bara gått hem och gråtit efter ett läkarbesök. Jag vill inte skylla på läkarna, de har blivit lärda en sak och håller sig till det, speciellt allmän läkare. Man får ha förståelse för att en läkare inte vill experimentera med ens kropp. Det gäller samma idag, när jag fick beskedet från Sahlgrenska att vi ska sänka medicienen istället för att höja den - jag satt och grät längre efteråt och kände att allt var hopplöst, men jag har insett att min läkare tar sina beslut pga vad som är bäst för mig i det långa loppet. Jag har, precis som många andra med hypotyreos, känt mig misstrodd och besviken på vården. Som patient idag måste man ta vård, man får den inte. Men läkare är trots allt bara människor...
4. Som behandling för min hypotyreos har jag fått Levaxin, vilket jag har ätit i 10-12år. För en månad sedan fick jag också Liothyronin. Jag har fått andra behandlingar i samband med andra sjukdomar och besvär.
5. Jag kan inte svara på om jag är nöjd med min behandling med Liothyronin, eftersom den precis påbörjat. Men jag hoppas att jag kommer att vara nöjd i framtiden. Behandlingen med Levaxin är jag inte nöjd med de senaste åren. När Levaxin 'slutade fungera' på mig, fick jag kämpa hos min läkare för få henne att förstå hur dåligt jag mådde. Det togs prover och hon utgick endast från dessa, inte hur jag mådde. Jag har som sagt känt mig väldigt besviken på vården. Men, as you get older, förstår du också varför läkare gör som de gör - inte för att vara elaka, utan för att de faktiskt tror att deras behandling kommer att hjälpa dig. Sen är inte alltid som de har rätt, eller att deras metoder stämmer överens med det du vill, men det är nog olika från fall till fall.
6. Det som lindrar mina symptom bäst är träning. Träning gör mig gladare, piggare, och jag fokuserar inte på min huvudvärk under träningspasset. Dessutom bygger jag upp mina muskler för ryggproblemen. Det negativa med träning är att det är inte så lätt att ta sig till gymmet när allt du vill är att ligga i ett mörk rum, under täcket. Jag skulle behöva komma iväg dubbelt så många gånger om jag gör... Men det är det bästa tipset jag har.
